Annika o. Stig Adolfsson Boxholm Annika Ahlberg BoxholmAnn-Britt Andersson Boxholm
Rut Andersson Stockholm Barbro Antonsson-Atterling Tranås
Ann Danielsson o. Linus Karlsson Boxholm Esterii Fransson Linköping
Inger Frick Mjölby Anita Gustavsson o. Isak Mörnstål Sommen
Hans Karlsson Linköping Monika Karlsson Boxholm
Per-Olof Karlsson Boxholm (chaufför) Karin Knutsson Boxholm
Niilo Kulojärvi Boxholm Ulla Källbom Mjölby
Johanna Lantz Boxholm Ingrid Lundgren Uppsala
Kerstin Nygård Stockholm Marianne Rickardsson Tranås
Astor Sagemark Linköping Eila o. Tore Sjö Boxholm
Ingrid Sköld Motala Ingrid Ström Boxholm
Iréne o.Ola Svensson Boxholm Carina o. Bengt Sånart Boxholm
Mikael Taipalensuu BoxholmFredag 15/4
Kl. 10.30 avgick bussen med 23 personer från Vänner Emellan i boxholm. Allra första stoppet blev på Järnvägsgatan i Mjölby där 2 personer steg på och andra stoppet blev OkQ8 vid ikea i linköping där ytterligare 4 personer anslöt. 2 personer som kom från Stockholm och 1 person som kom från Uppsala anslöt vid Frihamnen i Stockholm. Allt som allt blev vi till slut 32 personer. Ett stopp gjordes på Sillakrog i närheten av Södertälje för att äta lunch. När vi ätit lunch så fortsatte färden in mot Frihamnen där färjan avgick till Riga kl. 17.00. På Romantika hade vi en liten presentationsstund där vi kort berättade om oss själva eftersom många var nya för varandra. På färjan erbjöds dessutom kubansk afton med medryckande latinamerikansk musik men eftersom vi hade haft en lång färd så fick de andra passagerarna njuta av den utan oss!Lördag 16/4
Eftersom båten skulle anlända till Riga hamn vid kl.11.00 så fick frukosten intas vid 8-snåret, det blev en riktig energifrukost och tur var väl det, för det blev ingen mat på hela dagen sen! (Men däremot bakelser och godis i oändlighet). Därefter var väskorna tvungna att vara packade och tax-free inköpen vara klara.När vi kommit iland och samlat oss så fortsätte den två timmar långa färden över gränsen till Litauen och Birzai. Väl framme där inkvarterades vi på två olika hotell då inget hotell var stort nog för oss alla. Vi klädde om för besöket på slottet där Pagalbos Centras firade sitt 10 års jubileum. Pagalbos Center är en hjälorganisation som Vänner emellan sammarbetar med sedan två år tillbaka. De arbetar med barn och familjer som har en besvärlig situation. På jubilèet fanns flera andra hjälporganisationer som hjälp denna organisation med olika form av hjälparbete. Alla blev vi tackade för våran hjälp och det Vänner emellan gör är att sända hjälpsändningar dit. De har också ett Kriscentrum för barn och familjer. Detta Kriscentrum ligger nära Lettiska gränsen. Området är hårt drabbat av arbetslöshet. Alkolismen är utbredd hos många familjer och Kriscentrumet har en stor funktion att fylla och för att inge hopp i dessa familjers framtid.
Det var här som Bageriet skulle invigas, och som Vänner emellan har kunnat skänka 144 000 kr till.
”Drömmen om en bakugn”
”Personalen som arbetar här berättade våren 2009 för oss som besökte familjecentret att de drömmer om en ugn för att kunna baka bullar och matbröd. Det går åt mycket bröd på dagcentret och även till de matkassar personalen delar ut till behövande familjer. Bröd som idag till stor del måste köpas. Vi som hörde om personalens dröm blev intresserade och tog med oss ”drömmen” hem till Vänner emellan. När Vänner emellan besökte familjecentret hösten 2009 hade drömmen utvecklats till en dröm om att renovera lokaler i ett uthus så att det kunde rymma ett bageri. Vänner emellan beslutade att stödja byggnationen av detta bageri som i längden kan skapa ett eller ett par arbeten i byn. ”
(www.vanneremellan.se)
När vi anlände till invigningen med bussen stod byns alla invånare uppställda med granna folkdräkter och väntade på oss. Vi hann knappt stiga ur bussen förrän musik och dans började ljuda. Vi alla blev väl bemötta och framvisade till det litauiska bandet som verksamhetssammordnare Monica Karlsson och ordförande Karin Knutsson klippte. Därefter blev vi inbjudna till ett överdådigt bakbord fyllt med bullar, tårtor, kakor, matbröd och bakelser! Litauerna bjöd på en riktig folkfest med musik och folkdans, fika och soppa och en slags blandning av ärtor, majs och korngryn.
Vid kl.20.30 var vi tvunga att fortsätta till vår sista destination för dagen – barnhemmet i Medeikiai – där barnen väntade på oss. Den här gången fanns det en liten sjumånaders baby som fick stor uppmärksammhet likt de andra barnen. Medlemmen Kerstin Johansson i Skeppsås hade skänkt en studsmatta, (som hon köpt av pengarna hon fick när hon fyllde 70 år), som vi fick lämna av.Vi lämnade dessutom av kläder och skor som vi hjälpts åt att samla in. Vi fick ta oss en rundtitt på barnhemmet och med hjälp av våran tolk Ausra fick vi svar på frågorna vi hade. Vad jag reagerade på var att när ett barn fyllt 18 år så myndigförklaras denne och får 500 Litas (ca. 1400 sek) till bostad, skola, mat och vård. När man varken har jobb eller husrum så räcker inte 1400 kr hur länge som helst, och om inga mer pengar kommer in, hur ska man då klara sig?
Vid kl.22.30 var det dags att bege oss till våra hotell för att sova.
Söndag 17/4
På våra respektive hotell så fick vi frukost runt kl.08.00. Vi behövde starta tidigt för vi skulle hinna med mycket innan färjan Festival gick hem till Stockholm kl.17.30.
P.O hämtade upp alla deltagare med bussen för nu skulle vi till en åttabarnsfamilj som bett om vår
hjälp. På den gropiga lilla byvägen hade vi till slut kommit fram – hoppandes. Familjen var lantbrukare och ägde en ko, en kalv, en gris och några hönor som de försörjde sig på. De ägde däremot inte så mycket till hus eller inredning. Tre stolar fanns till det lilla matbordet och familjen bestod av tio personer! Men när jag väl gick på golvet i sovrummet så höll jag på att falla igenom! Fuktskadorna hade bildat mögel, och därför hade också tapeterna släppt från väggarna. Värmerören var dragna inne i rummen och golven bestod till stora delar av plywood. Taket inne hade svällt upp och det fattades på många ställen murbruk. Trots det orkade familjen som var väldigt arbetssam plocka bär och svamp i skogen för att försöka få in en liten inkomst. Den här gången lämnade vi främst lakan och handdukar eftersom vi fått veta innan besöket att familjen hade behov av det. I höst kommer vi att göra ett återbesök hos familjen för att förska bidra med lite möblemang och förhoppningsvis färg och tapeter och annat liknande behövligt.
Det allra sista besköket gjorde vi hos en kvinna som för 1,5 år sedan varit med om en stor familjetragedi. Vid det tillfället skänkte Vänner emellan en summa pengar till begravningskostnaderna för kvinnans unga dotter och måg. Nu bor barnbarnet som är 4 år hos sin mormor. Som tack för det ville hon bjuda oss alla 32 personer på en god måltid. På ungefär 20 m² satt vi alla intryckta vid två fint dukade långbord och åt en fantastiskt god hemlagad måltid. Med hjälp av natuens resurser hade hon smyckat sitt hem trivsamt. Litauer är väldigt gästvänliga och delar gärna med sig av det de har. (Denna kvinna har varken indraget vatten eller avlopp i huset).
På väg tillbaka till Riga kom Niilo på att han glömt sin nya märkesjacka i hallen hos kvinnan vi nyss besökt. Som den person Niilo är så ber han Karin meddela att han skänker jackan till familjen. Det fina i kråksången är att det nte var Niilos jacka! Utan Ingrid Sköld:s jacka! Av misstag hade han råkat ta fel jacka, eftersom han och Ingrid HADE likadana jackor.
Den skämtsamma slutsatsen blev: Niilo är väldigt givmild så länge det inte är på hans egen bekostnad!
Vi lämnade av Ausra som varit med och tolkat och berättat mycket om situationen i Litauen, sen steg vi på färjan. På färjan gjorde vi en liten utvärdering av de två dagarna och alla, likt jag, var mycket nöjda och glada. Trots att jag upplevde vår grupp som en flock hönor vid många tillfällen. Efter en intensiv resa droppade vi av en efter en mot hytten för en god natts sömn.
Måndag 18/4
Båten anlände till Stockholm kl.09.30 och därefter fortsatte vår resa tillbaka mot Boxholm. Vi stannade på Stavsjös fik & restaurang för att få i oss lite lunch.
Av :Johanna Lantz, Karin Knutsson