Litauenresan 21 – 28 april 2009 med Vänner emellan

Det var vi som var med på denna resa:

Karin Andersson Väderstad                                Kristina o. Matilda Lantz Boxholm

Rut Andersson Stockholm                                   Ingrid Lundgren Uppsala

Iréne Antonsson Mjölby                                     Emma Raask Stockholm

Barbro Antonsson-Atterling Tranås                    Eila o. Tore Sjö Boxholm

Anita Gustavsson Sommen                                 Iréne o.Ola Svensson Boxholm

Karin Knutsson Boxholm                                    Mikael Taipalensuu Boxholm

Hasse Karlsson Linköping (chaufför)                  Monika Öberg Ödeshög

 

Tisdagen den 21 april 2009

Vi samlas vid Vänner emellans lokaler i Boxholm tisd fm. Lite kaffe för de som vill och rundtur i lokalerna för de som inte har varit där tidigare. Postbussen ” Helge ” som den gula bussen kallas står redo, fulltankad och fullastad med hjälpsändningsmaterial och som ska ta både last och resenärer till Litauen. Bussen består av 14 sittplatser inkl. chauffören, resten är ett stort lastutrymme.
Nu är det bara vi (folket) och våra väskor som ska stuvas i också, när det är gjort är det verkligen fullt i bussen. Framemot halv elva bär det iväg, Helge pustar och stönar i uppförsbackarna, det går inte fort, det går nog mest av god vilja för han vet att han gör en god gärning.
Under början av resan presenterar vi oss för varandra och konstaterar att vi alla har ganska olika bakgrund och anledningar till att vi är med. Vissa har varit med flera ggr och för andra är det första gången, som för mig och min dotter Matilda. Vi bestämmer iaf att vi ska göra det bästa vi kan av resan och hålla humöret uppe.
Första stoppet blir i Växjö där vi äter lunch. Där möter vi ett gäng glada vävkunniga damer som skänker vävgarn som vi ska förmedla till vävkammaren i Plunge. De har läst om Vänner emellans vävprojekt i tidskriften Vävmagasinet, i vilken man har uppmanat folk att skänka garn som de inte behöver. Sedan fortsätter färden mot Karlshamn, med undantag för en kort kaffepaus i det gröna. Vi siktar mot hamnen, men plockar först upp tre litauenresenärer till, från Uppsala och Stockholm som möter upp på Karlshamns station de har kommit dit med tåget och ansluter nu till vår resa. Efter lite väntan kommer vi på lastfartyget som ska ta oss till Klaipeda. Båtresan tar 14 tim och vi äter gemensam middag på kvällen. I övrigt är det lugnt på färjan, det finns två restauranger, en pub och en liten taxfree. Det är inte många resenärer, nästan bara långtradarchaufförer och vi. För mig och dottern blir det tidig kväll med diverse skolarbete.

 

Onsdagen den 22 april 2009

Onsdag morgon börjas med frukost, när det drar ihop sig mot tid för landstigning får vi reda på att vi är två tim försenade pga motorfel på färjan. Vår grupp samlas i ett konferensrum där vi gör en ny presentation inkl. de nytillkomna resenärerna. Strax efter kl. 12, drygt två tim försenade kan vi iaf lämna färjan och bege oss mot Plunge och stugbyn Zemsuoda där vi ska tillbringa de första nätterna. Vi inkvarteras i de trevliga stugorna och äter sedan en god lunch. Därefter beger vi oss till bank för att växla pengar, sedan till linnefabrik där man kan handla till bra priser. När det är gjort är det dags för ett besök på ett kriscenter för kvinnor, centret har plats för 16 boende. Den yngsta som bor där är en föräldralös 18-åring med en bebis, den äldsta är 83 år. Kvinnorna kan stanna så länge behov finns, första tiden är gratis, sen blir avgiften högre ju längre tiden går. Vägg i vägg ligger ett härbärge för män, det består av 22 platser, det är nästan alltid belagt med minst 16 boenden. På övre våningen bor de män som ”bara” saknar bostad. På undervåningen bor de med flera problem tex psykiska, missbruk mfl.. Rummen är små, men det är upp till 10 sängplatser per rum. Innan vi åker därifrån blir vi bjudna på fika. Personalen berättar om verksamheten och vilka behov som finns. Bla önskar de en vävstol och mattrasor. De önskar också symaskin, stickor o garn, tyg att sy av, pussel och adventsljusstakar. Sedan sätter vi kurs mot lagerlokalerna för att lasta ur bussen. Där står ett helt gäng som ska hjälpa oss att lasta av. Vanda (ordf. i vår mottargarorg.) har förberett vår ankomst noga. Dit kommer också en gammal man med en skraltig bil och lastar in en sjukhussäng, till sin sjuka fru, som vi haft med oss i lasten. Sängen hänger halvt utanför bilen när han kör iväg. Sedan är det raka vägen tillbaka till Zemsuoda, kvällsmat och Godnatt!

 

Torsdagen den 23 april 2009

Frukost. Kl 8 är det avfärd för mig och några till, mot en gammal sovjetisk raketbas, som ligger i skogen 1.5 mil utanför Plunge. Vi samåker med elever från Vadstenagymnasiet som är i skolan i Plunge och hälsar på. Raketbasen stängdes så sent som 1978. Vi guidas runt i raketbasen under jorden, och efter det blir det rundtur i Nationalparken i Plateliai. Omkring kl.13 återförenas vi med övriga gruppen för lunch, som under förmiddagen besökt linnefabriker. Därefter linnefabriker igen… när det är avklarat är det dags att besöka ett mentalsjukhus. Sjukhuset har 205 boende från 18 år och äldre. Det är både kvinnor och män, psykiskt sjuka blandat med utvecklingsstörda, alla i olika grader av sina handikapp. De flesta rum består av 6 sängar och inget mer, det är kallt, de stänger av värmen tidigt på året för de har inte råd att ha den på. En del ligger apatiska i sina sängar, medan andra följer oss intresserat runt. De verkar glada för besök och föreståndaren berättar att de allra flesta ALDRIG får besök själva. Det känns som om man har förflyttats tillbaka många år i tiden. Besöket avslutas med en sång/dansuppvisning från några av de boende, riktiga teaterämnen….! Roligt att se glädjen som ändå finns hos dom! Tillbaka till stugorna i Zemsuoda. Bussen ska packas om för att vara klar till de ställen vi ska åka och lämna saker i morgon. Personal från härbärget kommer och hämtar det som är till dom. Nu är det kvällsmat, några tar kvällspromenad, själv skriver jag dagbok. Matilda skriver prov under Barbros tillsyn.

 

Fredagen den 24 april 2009

Idag ska vi dela ut ”varor” till fattiga familjer i Plunge kommun. Första familjen består av en ensamstående pappa, en skötsam familj som haft mkt otur med sjukdomar och dödsfall. De har mark men inga maskiner att bruka den med. Det känns som om man har kommit in i ett ruckel (bostaden) och ladugården är ännu värre. Men deras boskap är välskött.
Andra stället är en 12-barnsfamilj, jag misstänker att ytterligare ett barn är på väg. De bor nästan längst bort i kommunen, så de har jättesvårt att ta sig till tätbygden för att få hjälp där. De bor trångt, men det är väldigt välordnat och rent, i den mån det går. Man ser även att de har ”byggen” på gång.
Tredje familjen bor också långt ute på landet och är i stort behov av hjälp. Där är mamman föräldralös och uppväxt på barnhem, vilket nog har satt sina spår.
Nu är det dags för lunch i Plunge på Cyrulis, ungdomshuset som Vänner emellan stödjer. Där blir vi glatt mottagna av barnen, som senare har ett litet uppträdande för oss. Personalen där berättar om svårigheter med ekonomin, att de är glada för all hjälp från Boxholm, att barnen som är där har det väldigt svårt. De stöttar i uppfostran, personlig omvårdnad, läxor mm. Många av barnen vill inte gå hem när dagen är slut.
Efter detta ska vi besöka två familjer som bor inne i Plunge i lägenheter, det är familjer som har sina barn på Cyrulis. Vi gör det och lämnar våra paket hos dom. Det jag sett än så länge hos samtliga familjer är ett stort behov av tandvård.
Denna kväll är det minnesgudstjänst för Siv Kjällquist i Katolska kyrkan. (Siw var en mycket aktiv medlem i Vänner emellan)
Bussen bär iväg mot Zemsouda igen, kvällsmat. Senare kommer personal från Cyrulis och tre unga volontärer från Tyskland, Italien o Spanien och som arbetat på Cyrulis i vinter, vi umgås och har trevligt. Vår sista kväll här.

 

Lördagen den 25 april 2009
Lördag, sovmorgon, frukost, Nu ska vi till Plunge och till Kulturhuset, vi får även en stund fri tid för att gå i affärer och njuta av solen. Lunch kl 13.
Därefter bär det iväg till staden Birzai 20 mil österut i landet. På vägen dit stannar vi vid Korskullen, som är världens enda historiska plats där man rest kors alltsedan 1800-talet för att be om Guds nåd o tacka i ”tacksägelse”.
Framme i Birzai blir vi mottagna av ett antal kvinnor från ett dagcenter, liknande Cyrulis, men inte lika välutvecklat. Vi är här för att knyta nya kontakter och ta reda på deras hjälpbehov. De bjuder på kvällsmat i sina lokaler som ligger i en illaluktande källare. Vi blir sedan visade till gästhemmet där vi ska sova dessa nätter.

 

Söndagen den 26 april 2009
Frukost runt ett jättebord i dagcentrets lokaler. Sen första besöket hos en familj, skötsam men arbetslösa och utan pengar, även de bor i ett ruckel. Nu går färden vidare mot ett barnhem 0-18 år. Där är de i stort behov av diverse hjälp, men det man framförallt kanske bör tänka på är att inte glömma tonårspojkar, både med kläder, skor och att de ska kunna ges möjlighet till en meningsfull fritid. Det är ett trevligt och familjärt barnhem. En flicka är på väg att adopteras till Sverige. En av personalen säger dock ”barn är inte lyckliga här för de behöver sin egen familj”.

 

Nu återigen till ett kris/hjälpcenter långt ute på landsbygden, nära gränsen till Lettland. Där verkar personalen vara allt i allo, det ska vara öppet på vardagar, under dagtid, men verkar fungera även i akuta situationer. De arbetar både med barnen och föräldrarna, lär ut de mest elementära uppgifterna t ex hur man tvättar sig, att man äter lagad mat, hur man tvättar osv. Det verkar vara ganska mycket missbruk och misshandel i området och personalen säger att det har ökat kraftigt även bland kvinnorna. Det här var ett ställe man kände väldigt varmt för. Vi blir bjudna på en lättare lunch innan färden går mot ett besök hos en annan familj. Hos denna familj blir man ändå glad, de är fattiga pga arbetslöshet men arbetar ändå hårt på sin gård för att förbättra. Det ger framtidshopp. Man känner verkligen att man vill att det ska gå bra för dom. Sista besöket är inte riktigt lika upplyftande, där bor en mamma och hennes två döttrar. Föräldrarna är separerade efter mycket missbruk och svår misshandel, nu bor de tillsammans med en ny man, men under liknande förhållanden. Äldsta dottern är nyopererad efter skador hon fått efter misshandel, men som läkarna där inte brytt sig om, hon har fått hjälp från stadens sjukvård nu. Därifrån åker man inte med glatt hjärta…
Nu är det kontraster som gäller, ett besök på den rikaste gården. Den gården hade ansetts som väldigt rik även hemma i Sverige så skillnaden är enorm. Försöker tänka att ägaren i alla fall håller många med arbete och det är ju positivt, men det skulle behövas högre löner!
Innan vi åker tillbaka för kvällsmat hinner vi med att promenera över Birzais längsta gångbro. På kvällen blir vi bjudna på mat av dagcentrets personal, trevlig kväll innan vi går mot gästhemmet för att packa ihop och skolarbete igen.

 

Måndagen den 27 april 2009
Måndag, snabb frukost innan avfärd mot Plunge igen. Vi besöker ett barnhem på vägen 0-4 år, de har plats för 60 barn, har 56 barn just nu. Många av barnen har skador, utvecklingsstörning och/eller skador beroende på föräldrarnas missbruk. Flera barn har samma föräldrar…. Barnhemmet får hjälp från staten med en blöja varannan dag/barn, resten får man förlita sig på gåvor. Men det är ändå ett fint ställe i varm miljö och fin uteplats. Men själv tyckte jag det var jättejobbigt att vara där, funderade på vilken framtid barnen har som kommer därifrån, kan bli många flyttar innan vuxen ålder.
Färden fortsätter och det närmar sig dags att ta avsked från Litauen och alla vi har träffat där…..”Helge” ska nu packas igen för hemfärden, inte lika tungt som på bortresan, nu är det massor av linne som ska med hem för att säljas istället. Framemot sen eftermiddag är det åter dags att åka på färjan som ska ta oss över till Karlshamn. Vi äter återigen kvällsmat på båten och efter att alla samlats för en gemensam pratstund, med lite tid för reflektioner och tankeutbyte är det dags att krypa till kojs. Morgonen därpå går vi i land i Karlshamn, släpper av våra tre tågresenärer på stationen och fortsätter färden mot Boxholm, det blir ett mat stopp på McDonalds vilket jag tror var uppskattat.
Återigen hemma ska bussen lastas ur. Jag och min dotter har haft en jättetrevlig resa, glad att vi fick möjlighet att följa med och förundrad över vilken glad stämning det har varit hela tiden, trots att vi alla har varit så ”på varandra” hela tiden. Ett jättetack, skulle gladeligen göra om det igen,

Mvh Kicki Lantz

Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *